Ska fatta mig kort, orkar ärligt talat inte skriva ihop något vettigt just nu, men en del saker måste klargöras.

Vår situation:
Transporterade två dygn från Shuanghu till Nagqu. Ett mycket kaotiskt, intensivt och förbryllande förhör vid ankomst. Hårt pressade att erkänna något annat än berättelsen vi gav, vilket var den den raka sanningen och inget annat. Utskrattade, kallade lögnare, hånade, men i övrigt korrekt behandlade. Den hotfulla stämningen som härskade i Shuanghu uteblev. Enligt kinesiskt regelverk blev vi tilldömda böter, i det här fallet maxbeloppet för det begångna brottet.

Vårt brott:
Vi vistades i högprioriterat naturskyddsområde, ej militärzon som tidigare berättats. Om vi förstått allt rätt existerar bosättningen Shuanghu enkom och uteslutande för att skydda utrotningshotade arter på Chang Tangplatån. Huvudfrågorna i Shuanghu var angående vilka arter vi sett, vilka vi fotograferat etc. Dessa frågor hade väldigt låg prioritet för Nagqupolisen, vilket antagligen förklarar attitydskillnaden.

Expeditionen:
Vi är lyckliga att vi kom undan med livet i behåll. Det är det enda som känts viktigt den senaste tiden. Sven Hedins ord: "Bort, bort, bort, från Chang Tang" har numer fått en helt annan innebörd. Vi hade inte en chans att klättra Konung Oskars Fjäll, men såg den mycket vackra toppen på nära håll. Nadine är utan tvekan första kvinna över Chang Tang, vi är först på cykel och de första i modern tid att korsa vildmarken i sin fulla längd. För övrigt stoppades vi liksom våra nyfikna föregångare av myndigheter. Historien upprepar sig.

Vår hälsa:
Jag har lättare förfrysningsskador på alla fingertoppar och tår. Nadine tappade ca 12kg och jag ungefär lika mycket. Jag är oerhört sliten, mentalt och fysiskt. Nadine i lite bättre kondition, både nu och under själva expeditionen. Vi formligen stapplar fram mellan restauranterna och och försoker få i oss mängder med näring. Det kommer att ta tid att återhämta sig.

Situationen på Chang Tang - Umbäranden:
Stora floder, ibland istäckta, att korsa. Ett antal bergskedjor, bl.a Kunlun, Kokoshili, Qimantag med en topphöjd på ca 5300 m.ö.h. Lera, sand, saltvattenproblem. Navigationsproblem pga svår topografi. Temperaturer ner mot - 30 C nattetid. Vindförhållanden: ofta en västerlig 12-18 m/s. Rädsla för tjuvjägare (ingen straffskillnad för dem att skjuta en äventyrare eller skyddade djur), björnar och kanske framför allt svältdöden. Det gick så långt att undertecknad låg och försökte hacka fram gnagare ur sina hålor och sneglade åt örndödade villebråd och t.o.m ett kadaver av en varg.

Behållningen av projektet:
Att ha förveerkligat en livsdröm. Att ha fått äran att vistas på en plats omgiven av djur som få over huvud taget har sett på nära håll. Att ha tillbringat en lång tid där vargflockar ligger och njuter av morgonssolen, helt utan rädsla då man passerar. En unik plats där Chiruantiloper, vildåsnor, vildjak, björn och gigantiska rovfåglar fortfarande lever sitt eget liv utan minsta lilla spår av tvåbent exploatering. Fantastiskt!

Fortsättning:
Slicka såren. Sakta men säkert fortsätta vår cykeltur mot varmare trakter. Redan nu, på 4500 meters höjd och lite längre söderut har man börjat få "tropikfeeling".

Varma tack till alla som hört av sig, uppmuntrat, engagerat sig och hjälpt oss på ett eller annat sätt!

Janne och Nadine.

Inlagt 2003-10-28 av Christer Lindh, utsidan.se