"Alpinist är
inget man blir utan man har det i blodet", sa den berömde italienske alpinisten
Riccardo Cassin. Svårigheten kan dock vara att veta om har det i blodet eller ej. Jag är
övertygad om att det går omkring många alpinister som inte vet om att dom är
alpinister. Själv levde jag i många år olyckligt ovetande om att jag var alpinist. Å
andra sidan verkar som alla måste vara någon slags ist. Skulle man drista sig att ha en
åsikt så är det enkelt att tänka sig ister av tråkigare slag än alpinist, till
exempel bilist, folkpartist eller socialist.
Jag tror att jag kom på att jag är alpinist någon gång i mitten på sjuttiotalet
när jag av en händelse fick tag på en bok som heter "The Black Cliff". Jag
återkommer till den boken och vad den har betytt i ett annat sammanhang. En lugn tid på
sådär femton år förflöt trots att jag besteg varje tänkbar och otänkbar topp, det
vill säga inte personligen utan genom att läsa böcker i ämnet. När jag hade läst
allt fanns inget att göra än att börja på riktigt.
Ingen kan
nog undgå att märka att mina favoritberg finns i Schweiz. Berner Oberland, som jag
besökt närmare tio gånger, erbjuder åtta toppar över fyra tusen meter. Där finns
berömdheter som Eiger och Jungfrau men också mera okända toppar som Schreckhorn och
Finsteraarhorn . På något närmare håll finns också ett ställe som jag är svag för;
Romsdalen i Norge. Där finns många spännande mål förutom den kända trollväggen som
nog inte är "my coup of tea". De självupplevda bestigningar som jag beskriver
på mina sidor är inom räckhåll för de flesta som har en hyfsad kondition. Det bra om
man klarar att springa två mil på två timmar men kanske är det inte helt nödvändigt.
Däremot krävs grundläggande kunskap i repteknik och hur man beter sig med ett par
stegjärn på fötterna. Svårighetsgraden överstiger sällan 3. Eftersom turerna är på
hög höjd är det viktigt att man tar god tid att acklimatisera sig. Vad som är svårt
eller inte svårt avgörs också av de väderförhållanden som råder. Är man nybörjare
bör man anlita en professionell bergförare. Den som eventuellt genom att läsa detta
upptäcker att han är alpinist bör som första åtgärd ta del av ett varningens ord.
Utan vännen och
arbetskamraten Bengt Magnusson, som på bilden återhämtar sig efter en krävande tur,
så är det tveksamt om det blivit några bestigningar. Bengt har klättrat med mig på
både låga och höga berg. Hur tungt och besvärligt det än ser ut så har Bengt en
enastående förmåga att se positivt på situationen. Jag återkommer till våra äventyr
i Jotenheimen och Romsdalen.
Utan vännen och bergföraren Ueli Bühler, som på bilden klättrar ovan molnen, hade
vi nog fått hålla oss till låga berg. Ueli har ett brett register allt i från
sportklättring inomhus på högsta nivå till flertalet svåra förstabestigningar
främst i Berner Oberland. Ett tips är att ta kontakt med Ueli om du kommer till Berner
Oberland i Schweiz.
Bergführer Ueli Bühler, Moosmatte 33 C, CH-3814 Gsteigwiler, +41 (0)36 232192
I verkliga livet är jag gift med Ulla-Britt
som undervisar i samhällskunskap på gymnasiet. (Eiger i bakgrunden på bilden). Våra
döttrar heter Frida och Lovisa. (På
bilden tillsammans med Anderl Heckmair och Heinrich Harrer som gjorde den berömda
förstabestigningen av Eiger 1938). Själv tillhör jag den exklusiva (och utdöende)
skara av mänskligheten som kan FORTRAN. Mitt första program skrev jag i början på
sjuttiotalet och det har blivit ett och annat sedan dess. Nu mer har man på gott och ont
till och med lärt sig att "hacka" lite HTML. Till vardags arbetar jag på AEC där jag ansvarar för affärsområde tekniska
beräkningar. Det handlar mest om hållfasthetsberäkningar företrädesvis med den så
kallade finita elementmetoden.
Sist men inte minst ett tack till Christer Lindh för hans inspirerande arbete med
Utsidan.
E-mail: hwennerstrom@aecab.se
S-mail: Klaveskarsgatan 48, S-421 59 V Frölunda, Sweden, tel +46 31 45 23 75
Tillbaka
