Alpinism

Vad behöver man? Vem kontaktar man? Vad kostar det?

- What's flat at the bottom, round at the top, and has ears?
- I give up.
- A mountain!
- What about the ears?
- Haven't you heard of mountaineers?

© Hans Wennerström, September 1996

Tillbaka






Vem?
Denna sida riktar sig i första hand till dig som är mer eller mindre nybörjare och funderar på att göra en högalpin tur. Tanken är att du skall få vara med om de mest fantastiska naturupplevelser under säkra förhållanden. Nybörjare eller ej, bergsbestigning måste utövas med säkerheten i första rummet vilket betyder att man anlitar en utbildad bergförare. Som exempel kan nämnas att i Schweiz är utbildningen för en “Bergführer” tre år och därtill kommer ytterligare ett par år som aspirant.

Upp

När?
Bästa tiden för toppbestigningar i Alperna brukar vara juli och augusti då det är minst snö. Här i Nordeuropa, gäller i hög grad detsamma. Och gott om toppar att välja på finns det.

Upp

Kläder
Ofta är det ordentligt kallt när man startar tidigt på morgonen, ibland så tidigt som klockan tre. På morgonen måste klä sig varmt för att senare på dagen när (förhoppningsvis) solen skiner plocka av sig mer och mer. Men, det är inte endast under kyliga morgnar det är bra att ha varma kläder, det är självfallet en ren säkerhetsåtgärd också.

Det vanligaste problemet med kläder brukar vara att man tar med sig och tar på sig för mycket. I utrustningen bör ingå varma strumpor, underkläder med långa armar och ben - typ Helly Hansen, Craft eller något liknande, någon skjorta och T-shirt, fleecetröja e dyl, byxor (ej jeans - de torkar först efter en evighet!), skalplagg - jacka och byxor. Mössa och handskar/vantar är också viktigt. Själv tappade jag en gång en handske i ett utsatt läge med en lättare förfrysningsskada som konsekvens. Man kan ju inte ha allt i reserv...

Upp

Skor och stegjärn
Skor är viktigt i vanliga fall men kanske ännu viktigare när man sysslar med bergsbestigning. En högalpin tur innebär för det mesta att man rör sig såväl över klippa, som snö och is, och då behövs stegjärn. Detta ställer vissa krav på skorna. Å andra sidan är terrängen i Alperna (och oftast också i Norge) torrare än de svenska fjällen - terränglådans avvikelse från horisontalplanet är betydligt större. Detta sammantaget med det faktum att man kan behöva gott skydd mot kylan, leder till att man normalt väljer någon typ av bergskänga. Stövlar eller ”bondeförbundare” som en vanlig svensk fjällvandrare kanske är mest bekant med, duger inte.

Utbudet på stegjärnsfasta kängor är stort: Meindl, Boreal, Raichle, och Koflach, för att nämna några bland många fabrikat. I princip har man att välja mellan läderkängor eller plastkängor med separat innersko. Numer finns de att få i välsorterade sportaffärer här hemma. Det finns i princip två typer; helt stel sula och nästan stel sula. Motsvarande är det med stegjärn där det finns stela och ledade. Vad man väljer har med tycke och smak att göra - och inte minst passform. Inga blåa stortånaglar vid “gåing” i nedförsbacke, ej heller dåligt hälgrepp. Ett ungefärligt pris är 1500 kronor för ett par kängor och drygt hälften för stegjärn av ordinär typ. Specialdesignade stegjärn för renodlad isklättring finns det ingen anledning att reflektera över för den typ av turer vi gjort.

Upp

Ryggsäck
”Travel light” är nyckelordet vid alpina turer. En god investering är att skaffa sig en liten säck - något man ju har väldigt god nytta av härhemma också. Det skall vara en rejäl säck som håller för påfrestningar och ingen “skolväska”. En på 30 liter räcker om man gör dagsturer och bor i hyttor. Är man nybörjare så tenderar man att ta med en massa saker för säkerhets skull. ”Den enda lyx jag unnar mig är ett par extra strumpor”, sa en guide jag träffade en gång. När jag själv plockade upp tre guideböcker ur botten på ryggsäcken stirrade han storögt och frågade, ”Did you bring the hole bloody library?”. En annan iakttagelse som jag har gjort är att guider har relativt små säckar med förhållandevis mycket inuti. Hur de bär sig åt är inte riktigt klarlagt men på något sätt får de ner både rep och förbandslåda utan att det tar plats.

Upp

Isyxa och klätterutrustning
På en förarledd ordinär alpin höghöjdstur är isyxa och sele det nödvändigaste. Beroende på turens karaktär kan också hjälm vara nödvändigt. Selen bör vara av typen kroppssele. (Med sittsele och ryggsäck kan man bli hängande upp och ner eftersom tyngdpunkten kommer för högt upp.) Dessa prylar kan man ofta hyra på plats. En annan bra grej är vandringstav, en eller två, av teleskoptyp. Speciellt vid anmarscher och långa transportsträckor är de till hjälp. Näst intill obligatoriskt är damasker så att man slipper få snö i kängorna och blöta byxor. Är man nybörjare och går med guide behöver man inte tänka på rep och annan klätterutrustning eftersom det håller guiden med. Möjligen behöver man någon skruvkarbin, en firningsåtta och en bit repsnöre. Skall man färdas längre sträckor innan det blir ljust är en pannlampa bra att ha.

Upp

Solen
Två andra saker som är viktiga är solglasögon och solskyddskräm. Solen tar obarmhärtigt på högt belägna glaciärer. Jag lärde mig detta den hårda vägen när jag en gång glömde att smörja in ansiktet ordentligt och fick ensidig solbränna med betoning på bränna. Lika illa var det vid ett annat tillfälle när jag tappade solglasögonen. Det hela slutade med kraftigt svidande ögon trots att vi gjorde ett kortare vägval för att spara mina ögon. Snöblindhet är inget farligt men ruskigt smärtsamt. Numer har jag alltid ett par solglasögon i reserv.

Upp

Mat och dryck
Om man övernattar på en hytta, se nedan, behöver man inte fundera så mycket över maten, annat än att det inte är så dumt att ta med sig några mackor att inmundiga i lä någonstans inför nedfärden. En god idé är att ta med en chockladkaka e dyl, att mumsa lite på när man behöver få upp blodsockerhalten. Kanske en bit salami - då får man ju god användning för sin lättviktsmodell av “Swiss Army Knife”.

Dricka är viktigt. Hur mycket man dricker är personligt och beroende på turens längd, men en literflaska är ett absolut minimum. Jag brukar använda 2-3 halvliters plastflaskor typ Coca-Cola, vatten i två och en med te från hyttan (vira in den i det extra paret strumpor). Vill man vara lyxig kan man släpa på en termos.

Upp

Förbandsutrustning och medikamenter
Man skall ha med sig första förband, och gärna en hudsalva, typ försvarets, och skavsårsplåster. Den gamle bergföraren Johann från Grindelwald hande aldrig vanliga strumpor. Han använde långa bindor istället - det var praktiskt att ha om någon skadade sig!

Skall man upp på hög höjd bör man ta med sig någon huvudvärkstablett, ty huvudvärk är ett inte ovanligt symptom på just höjd. Hur man reagerar på luftens lägre syreinnehåll är för en högst individuell sak.

Besvärligare verkningar av höjd, t ex svårt illamående, kureras bäst genom att bege sig nedåt. Man behöver dock inte befara någon svårartad höjdsjuka i Alperna. Man skall dock inte bege sig upp på hög höjd snabbt, utan ta det lugnt och acklimatisera sig. Många turister som tagit linbanan från Chamonix, c:a 1100 möh, direkt upp till Aiguille du Midi, 3847 möh, har fått känna på att bli väldigt matta i knäna.

Upp

Hygienutrustning
Här tar man med sig bara det nödvändigaste: En tandborste, en liten tub tandkräm och en liten tvål. Rakning och annan grundligare kroppsvård får anstå tills man är tillbaka till civilisationen. Även om man räknar med att övernatta på hyttor, är en eller annan meter toalettpapper inte så dumt att ha med. I Schweiz kan man räkna med att det finns toapapper på hyttornas muggar, men nöden har ingen lag, och det finns fler alpländer...

Upp

Hyttor
En alpin tur innefattar oftast övernattning i en hytta. Detta är en spännande och intressant upplevelse. I runda tal kostar en övernattning inklusive helpension 250 kronor men exklusive det man dricker. (På vissa ställen transporteras dricksvattnet med helikopter, och det måste ju hyttvärden få betalt för). Man får inte enkelrum utan en plats på en mycket bred brits tillsammans med tiotalet andra - ingen åtskillnad mellan könen. Vissa välbesökta hyttor har hög standard medan andra mera avlägset belägna erbjuder en mera spartansk tillvaro. En viss rabatt på logi får man på många ställen om man är medlem i någon förening tillhörig UIAA, dvs internationella alpinistuniounen. Är man medlem i Svenska Klätterförbundet genom någon lokal klätterklubb, kan man således få en något billigare övernattning.

Upp

Förberedelser
Några egentliga förberedelser behövs egentligen inte. Men, man har betydligt bättre utbyte och nöje av en tur om man a) har hyfsat bra kondition, och b) har grundläggande känsla för rep- och säkringsteknik.

Den första punkten är enkelt ordnad genom att se till att man är ute och rör på sig, medan den andra punkten ordnas, likaledes enkelt, genom att kontakta närmsta klätterklubb. Klätterklubbar anslutna till Svenska Klätterförbundet har auktoriserade utbildare som exempelvis kör en helgkurs i klättringens grunder - och till en billig penning. Ett alternativ är firma Calleberg&Willén. Och har man inte vetat det tidigare, så upptäcker man då att klättring är förfärligt kul, och inte bara förbehållet för 20-åriga dödsföraktande spänstfenomen med starka fingrar. (Flera program som visats på TV ger tyvärr en totalt felaktig bild av vad klättring är, ty det är något man kan ägna sig åt även högt uppe i åren, och nöjet behöver inte nödvändigtvis stå i proportion till turens svårighetsgrad).

Upp

Foto
Motiv att fotografera finns det i överflöd på alpina turer. Största problemet brukar vara att bilderna och verkligheten överensstämmer dåligt, till exempel framgår det aldrig på bilderna hur brant det egentligen var...

När det gäller mera praktiska saker brukar en bra regel vara att fotografera och titta på utsikten bara när man står stilla. Att ha kameran i en hand och isyxan i den andra är mindre lämpligt. Om man har videokamera och går med guide är det smart att lämna kameran till guiden. Dels kommer man själv med på filmen och dels slipper man bära kameran. Det sista är förmodligen det viktigaste.

Upp

Mont Blanc, Chamonix
Att bestiga Mont Blanc innefattar en tur på flera dagar och kräver utrustning därefter. Nedan är den lista som jag fick i samband med bestigning längs normalvägen 1992.

Saker markerade med * går att hyra på plats. Priser är snarlika de som gäller för skidutrustning.

Detta var en tur för nybörjare, eller åtminstone icke-experter. En guide var avdelad för två deltagare. Programmet omfattade 6 dagar med helpension i hyttor och hotell till ett paketpriset på c:a 7.500 kr. Som extra tillval kan man lösa en fransk försäkring för ett rimlig kostnad som gör att man ”gratis” blir hämtad med helikopter om något skulle gå fel.

För mer information kontakta:
Compagnie des Guides de Chamonix
190 Place de Legslise
74400 Chamonix
Frankrike
Tel 50 53 00 88
Fax 50 53 48 04

Upp

Grindelwald, Schweiz
Med Grindelwald som basläger kan man bestiga både lättare och svårare toppar. Turerna kan kombineras och priserna avspeglar topparnas svårighetsgrad.

Observera dock att kostnaden för transport tillkommer för de toppar som normalt bestigs med utgångspunkt från någon järnvägsstation på sträckan Kleine Scheidegg - Jungfraujoch. Denna järnvägsresa betingar ett icke föraktligt pris - förmodligen en av världens dyraste transporter per kilometer räknat.

För mer information kontakta:
Bergsteigerzentrum
CH-3818 Grindelwald
Schweiz
Tel 036-53 52 00
Fax 036-53 12 22

Upp

Zermatt, Schweiz
Zermatt är kanske mest känt för att det ligger vid foten av Matterhorn. Men i detta område finns också ett tjugotal andra fyratuenmetare, alla med ett fast pris enligt ”Bergführertarife”. Några exempel:

För mer information kontakta
Bergführerburo
CH-3920 Zermatt
Schweiz
Tel 028-67 34 56

Upp

Saas Fee, Schweiz
Längst upp i granndalen till Zermatt ligger byn Saas Fee med den mäktiga Mischabelgruppen. Exempel på turer är

För mer information kontakta:
Bergsteigerschule Saastal
CH-3906 Saas Fee
Schweiz
Tel 028-57 44 64

Upp

Romsdalen, Norge
I Romsdalen finns, förutom Trollväggen, många spännande toppturer att välja på, till exempel:

Vid trevliga Aak Fjellsportsenter kan man både övernatta och anlita en förare. Förartaxan är cirka 1800 Nkr per dag. Adressen till Aak är:

Aak Fjellsportsenter
Pb 238
N-6301 Åndalsnes
Norge
Tel 71227100

Upp

Lite Sverige och Norge
Även annorstädes kan man engagera en guide, eller delta i olika former av kurser. I Sverige anordnar STF kurser vid Sylstationen och vid Kebnekaise. Kolla det aktuella läget på http://www.stfturist.se.

Vid Riksgränsen finns det också guider. I Norge kan man bege sig till fler ställen än Aak. Bl a ordnar DNT (Norges motsvarighet till STF) en del kurser. Lite mer beskedliga toppturer låter sig exempelvis göras i Jotunheimen, t ex Galdhøpiggen (guidade turer från Spiterstulen och Juvasshytta) eller Glittertind.

Ett mycket intressant resmål är Lofoten, där Nord-Norsk Klatreskole i Henningsvaer, ordnar med kurser och guidning. (På Lofoten sade en av klätterpionjärena som svar på frågan varför han inte var i kyrkan på söndagarna: “Det är bättre att vara i bergen och tänka på Gud, än att vara i kyrkan och tänka på bergen”). På Lofoten är det naturligtvis inte fråga om speciellt höga höjder, men det är en sagolik miljö.

Upp

Att läsa
Att njuta av klättring gör man ju bara genom att vara ute, uppe på fjället. Men, som ett visst nöje under regniga dagar, kan man ju läsa lite om klättringsteknik och olika resmål. Litteraturen inom området är minst sagt omfattande. Några böcker kan rekommenderas:

Upp

© Hans Wennerström, September 1996

Tillbaka